Skandisloppet

Eller "Scandinavian Race" som det egentligen heter gick av stapeln igår i centrala Uppsala. Sveriges enda UCI-lopp och ett av årets största startfält. Många anser det vara årets tuffaste tävling så det var i ärlighetens namn med skräckblandad förtjusning jag ställde mig på startlinjen med 194km hårda km framför mig.

Fick en riktig mardrömsöppning på loppet då jag inte lyckades ta mig fram i det stora fältet och hamnade alldeles för långt bak i raden av cyklister. Redan på första varvet av femton var det en kille några cyklar framför mig som släppte hjul i kantvinden och det blev snabbt en lucka fram till klungan. Kändes som att det blev hundra meter på bara några sekunder ungefär. Så där startade jakten för att komma tillbaka. Var nästan ikapp ute på andra varvet men då vurpades det i slutet på klungan och jag fick runda hela kalaset, samtidigt som klungan drog ifrån. På något mirakulöst sätt kom jag till slut tillbaka till klungan ut på fjärde varvet. Just då var jag inte jättesugen på elva varv till kan jag ju säga, kändes som att jag var ett igångdrag från döden ungefär. Men jag överlevde.
Efter några slitsamma varv med försök till återhämtning efter den hårda inledningen kunde jag på slutvarven vara med i toppen av klungan och köra in några attacker. Inte mycket att skryta med, men alltid något.

Laget gjorde ett kanonjobb och Marcus som var i utbrytning mer eller mindre hela loppet kom på 2:a plats! Mycket imponerande!

Förväntansfulla killar före start

Nöjda och glada killar efter väl genomförd tävling

Hyffsat dammigt kan vi väl säga