Vi var sju stycken som kom loss redan på första varvet av nio och fick snabbt en lucka på en minut till klungan och vid första varvningen var jag förste man att passera uppför målbacken.
Redan nästa varv var jag tvungen att släppa kontakten med tätgruppen i samma backe då tempot var för högt. Därefter körde jag nästan en mil ensam innan det som var kvar av klungan kom ikapp och jag blev direkt anvisad till täten för att tillsammans med Paul hålla uppe farten.
Nu gick det ungefär lika fort som i utbrytningen, men vi gjorde jobbet på två man istället för sju, så förningarna blev längre och vilan kortare. Ingen vidare kombination om man vill återhämta sig lite men jag gjorde gärna jobbet för att underlätta för Johan och Alex som satt i samma grupp.
Efter nästa två varv i spets av "klungan" började attackerna komma och jag var rökt, vid nästa varvning klev jag av med darrande ben och små krampkänningar.
Att det blev DNF i resultatlistan bryr jag mig inte om så mycket, jag gav allt under mina fem varv och med den körningen visste jag att jag inte skulle komma till mål i någon anständig fart, så jag valde att kliva av istället för att ensam plåga mig runt i fyra varv till. Målet var aldrig att ta sig i mål, det har vi andra i laget som tar hand om, t.ex Jocke som återigen visade vilken kapacitet han har när han efter 16mil i utbrytning spurtade ner Henrik Åbom från cykelcity.
 |
| Bilden är saxad från cyclesport.se |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar