Kinnekulleloppet som varit ett av mina stora mål den här säsongen slutade i lite utav ett antiklimax. Satt utan större problem med i "huvudgruppen" de tio varven vi körde, och vi skulle sista gången upp för målbacken göra upp om femteplatsen.
Jag gick först genom kurvan in i backen och planerade att hålla jämn fart till langningssträckan och därefter ösa på med det som fanns kvar i benen. Riktigt så blev det inte...
Bara några få tramptag in i backen fick jag krampkänning i ena låret. Tog mig ändå upp för första delen av backen men där blev det värre och även andra låret sade stopp. Till slut var det så illa så jag var tvungen att stanna och sträcka ut benen, och samtidigt se den där femteplatsen försvinna. Efter någon halvminut stretching rullade jag vidare och passerade mållinjen som 15:e man av 67 startande, inte riktigt vad jag hade planerat innan.
Med facit i hand skulle jag självklart ätit och druckit mer under loppet, men fram till dess hade det inte varit några som helst problem. Krampen kom liksom från ingenstans. Landström frågade efter loppet om jag tappat något och stannat för att plocka upp det:)
Nästa gång håller det hela vägen in flippen :)
SvaraRadera