The botten is nådd!

Strögar runt på www och läser om den ena cyklisten efter den andra som samlar timmar på cykeln i helgen. Vissa i Sverige, andra håller till på varmare breddgrader och njuter. Och vad gör jag? Jo, jag sitter inne med en hals som fortfarande inte är helt 100 och deppar ihop. 

Med ett läger och en säsongspremiär som närmar sig med stormsteg sitter jag inte i någon guldsits direkt. Nu får det vara bra tycker jag. Jag vill också ut och träna och förbereda mig på vad som komma skall. Det här som skulle bli så bra, och nu är det mest skit! Nu hjälper det knappt att titta på cykelprylar och bilder längre för att få upp motivationen, det har snarare motsatt effekt idag. 

Som grädde på moset är mina kaffekapslar slut, likaså kaffefiltren till bryggaren. Så för att överhuvudtaget kunna få i mig lite tröstkaffe fick jag plocka fram ytterligare en maskin och meka ihop en espresso manuellt. Snacka om misärliv just nu:(

Nu får det vara slut på snyftandet för den här gången, ska lira lite badminton med Andreas om en stund och försöka tänka på annat:)

Peace out!