På lördagen ställde jag mig på startlinjen med respekt för den tuffa banan och den långa distansen på nästan 20 mil, men samtidigt grymt taggad och motiverad!
Allt gick bra i någon mil och jag satt med fint och plockade även några attacker samtidigt som regnet började falla. Första gången av tre uppför en av backarna på söderåsen gick jag upp i spets av vad jag trodde var hela fältet i hopp om att kunna göra läget surt för någon längre bak, men det visade sig att en grupp om ca 15 man redan försvunnit och jag skymtade dem längre upp i backen. Blande dem såg jag flera av våra åkare så jag slog av på tempot och tuggade på uppför. När vi sedan vände nedför de höjdmeter vi nyss cyklat upp började det hagla, rejält! Nu började jag bli kall i mina tunna cykelkläder och nere på platten igen kunde jag knappt känna av mina armar.
Efter en stunds uppehåll kom åter regnet och med det även en ny hagelskur. Nu var jag så kall och frös så mycket att jag stundtals skakade så mycket att jag studsade upp och ner på sadeln. Fingrarna var bortdomnade sen länge och jag såg nu inte längre någon mening med att fortsätta så jag klev av och åkte tillbaka till målområdet. Alex och Johan visade på stark åkning hela dagen och tog hand om tredje respektive fjärdeplatsen, grymt jobbat!
Söndagens tävling vid Barsebäck bjöd på liknande väder som lördagen, dock utan hagel. 12 var skulle avverkas på en 8km lång bana. Med lördagens erfarenhet färskt i minnet startade jag med mer kläder på mig i hopp om att slippa frysa, det gick sådär. Efter 4 vars hårdkörning sjönk tempot något och den värme jag fått upp i kroppen försvann fort även om det den här gången var uthärdligt.
Mitt inne i loppet körde vi ikapp en utbrytning och jag fick bita i rätt hårt ett tag under lagtempokörningen så mot slutvarven var jag rätt körd och släppte kontakten med det som återstod av klungan och rullade de två sista mot mål i eget tempo.
Bäst i laget idag var Paul som körde i utbrytning mer än två tredjedelar av loppet och slutade på en andraplats, knappt slagen av Edvin Wilson, cykelcity.
Ett par bilder tagna av Marie Wirenstedt visar att förhållandena inte var någon dans på rosor direkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar