Besvikelsen...

...som slog till idag när jag för en gång skull tränade på min mtb. Planen var att åka ner till Alboga i Söderköping och köra några varv på deras motionsspår. Det är precis lagom lättåkt/tekniskt för att man ska kunna hålla en relativt jämn och hög fart hela varvet. Lagom kuperat och lagom tekniskt (för att slippa psykbryt nu när min teknik inte är vad den varit).

I alla fall har det varit så...
Nu var allt förstört! Stora delar av varvet var grusat, andra delar var tillplattat och ordentligt breddat. De fina stigliknande spåren såg jag inte skymten av. Är man lite skicklig kan man nästan ta sig runt varvet i rullstol, inte jätteupphetsande att cykla mtb då:(
Besviken och lite irriterad åkte jag därifrån och rev av några varv i Petersburg istället, det gick ju bra det med, även om de spåren är lite mer kuperade och inbjuder inte till lika jämn körning.

Nu ska jag avrunda dagen med en kopp te!

Peace out!

Silvermedaljör!

Som jag nämnde tidigare genomfördes Götalandsmästerskapen i helgen, utanför Örebro, närmare bestämt Garphyttan/Ånnaboda. 

I ärlighetens namn vågade jag inte hoppas på någon storform efter några mindre bra träningsveckor. Men jag har på kort tid skaffat mig nån slags förkärlek för tempolopp och igår var jag riktigt sugen på att låta cykeln gå fort en sista gång innan säsongen är slut. 

Inför helgen var jag lite kritisk till den korta distansen, endast 20km, med tanke på att sm är 50km kändes det här lite i underkant. Men, istället avslutades banan med en 5km lång backe, perfekt!

Jag gav mig iväg och precis som tidigare tempolopp går första minutrarna på rent adrenalin, mycket tack vare det underbara ljudet från dischjulet, swoosch-swoosch! Tungt!

Jag fick in en bra rytm och efter vändpunkten gick jag på precis lagom hårt för att ha krafter kvar till målbacken. 

Det lyckades, jag gick in på andra plats när jag passerade mållinjen och behöll den hela tävlingen, endast slagen av suveräne lagkamraten Joakim Åleheim. Tre var för övrigt en annan lagkamrat, Ove Nilsson.

Idag kördes linjeloppet över 112km. Det hela var över rätt fort, efter några utbrytningsförsök kom Ove loss redan på första varvet och tillsammans med fyra andra åkare höll de hela vägen till mål där Ove körde in som vinnare efter att ha ställt av de övriga i samma målbacke som igår.

För egen del blev det inte ett jätteintresant lopp direkt. Vi fick plocka lite attacker och gjorde några egna försök. På slutet fick vi iväg Benny som körde in på en finfin 5:e plats. 

Jocke vann spurten i det som var kvar av klungan vilket gav honom en 7:e plats, jag kom in på 9:e och Jimmy på 15:e. 

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det var en lyckad helg för laget! Två vinster, ett silver och ett brons, inte fy skam det:)

 

God kväll!

Har inte många ord på lager så bjussar på en bild/collage jag lekte ihop med ett nytt program jag fixade till mac:en, inget revulutionerande men nytt för mig. Kul var det i alla fall:)

Imorgon drar jag till Örebro och Götalandsmästerskapen, årets näst sista tävlingshelg för min del, och lördagens tempo är årets sista. 

Nu är det väl bäst att sova antar jag, vill ju vara pigg, fräsch, snabb och snygg imorgon, då behövs det sömn! Hej svejs!

Nolla!

Dålig fart på skrivandet här senaste veckan. Anledningen stavas utbildning.
I tisdags förra veckan klev jag liksom många andra innanför dörrarna till Linköpings universitet för att påbörja våra olika utbildningar. Sedan dess har det varit långa dagar fyllda med genomgångar, aktiviteter, föreläsningar, lekar, fester, lektioner, en och annan kopp kaffe och lite morgongympa.
Späckat schema helt enkelt:)

En av höjdpunkterna hittills var nog igårkväll när "sektionskampen" gick av stapel. Alla klasser tävlade mot varandra i olika grenar och när tävlingarna var genomförda stod vår klass, FTL-Flygtrafik och logistik, som segrare! Tungt!

15 minutes of fame

Igår på Västboloppet i Bureseryd lyckades jag pricka in dagens utbrytning och fick därmed några minuter i rampljus och hetluft.
Vi var sju stycken som kom loss redan på första varvet av nio och fick snabbt en lucka på en minut till klungan och vid första varvningen var jag förste man att passera uppför målbacken.
Redan nästa varv var jag tvungen att släppa kontakten med tätgruppen i samma backe då tempot var för högt. Därefter körde jag nästan en mil ensam innan det som var kvar av klungan kom ikapp och jag blev direkt anvisad till täten för att tillsammans med Paul hålla uppe farten.
Nu gick det ungefär lika fort som i utbrytningen, men vi gjorde jobbet på två man istället för sju, så förningarna blev längre och vilan kortare. Ingen vidare kombination om man vill återhämta sig lite men jag gjorde gärna jobbet för att underlätta för Johan och Alex som satt i samma grupp.
Efter nästa två varv i spets av "klungan" började attackerna komma och jag var rökt, vid nästa varvning klev jag av med darrande ben och små krampkänningar.

Att det blev DNF i resultatlistan bryr jag mig inte om så mycket, jag gav allt under mina fem varv och med den körningen visste jag att jag inte skulle komma till mål i någon anständig fart, så jag valde att kliva av istället för att ensam plåga mig runt i fyra varv till. Målet var aldrig att ta sig i mål, det har vi andra i laget som tar hand om, t.ex Jocke som återigen visade vilken kapacitet han har när han efter 16mil i utbrytning spurtade ner Henrik Åbom från cykelcity.

Bilden är saxad från cyclesport.se

Tillbaka i Sälen

På lördag är det dags för Cykelvasan och jag och pappa skall köra. För en gång skull så kommer pappa med största sannolikhet vara före till mål. Han står i tävlingsgruppen och där de flesta har för avsikt att åka så fort de bara kan längs den klassiska sträckan Sälen-Mora. För egen del blir det något lugnare då jag ska köra i en grupp längre bak i fältet tillsammans med massa kunder som kör på Trek-cyklar.
Det kommer nog bli jobbigt ändå, inget snack om den saken, det är ju trots allt 95km som skall trampas. Men till skillnad från tävlingslopp slipper jag kanske mjölksyran första halvan av loppet:)

Imorgon och på fredag kommer jag finnas på plats på den mässa som äger rum vid Experium i Lindvallen. Ni hittar mig i Trek's monter, så kom gärna förbi om du vill provköra cyklar eller bara vill prata en stund. Alla är välkomna, även du som inte skall starta på lördag!

Dubbelfel

Dagens planerade rutt gick inte helt enligt plan. Två gånger fick jag vända 180grader och köra tillbaka när de tänkta vägvalen var grusväg. Första felet tar jag på mig, där har jag aldrig kört förut så det var lite av en chansning att den vägen skulle vara asfalterad. Men den andra, där har det varit asfalt så länge cykeln varit uppfunnen, men inte nu längre. Nu var den slingriga och fina vägen vid Gårdeby uppriven och belagd med sten och grus, inget racerföre direkt.

Med dagens pass inräknat summerar jag en träningsvecka på drygt 20h, det är jag mycket nöjd med! Mest nöjd är jag att trots den stora träningsmängden har det varit hög kvalitet på träningen, det hoppas jag ger resultat under slutspurten av säsongen.

All träning i veckan har skett på min fina Madone-cykel, och som tack för dess fina prestation har jag idag omsorgsfullt tagit hand om den. En rejäl rengöring innehållande avfettning, tvätt och vaxning.
Nu står den och glänser så fint i väntan på nya äventyr, det dröjer nog inte allt för länge:)

Utflykt på tu man hand

Idag kombinerades nytta med nöje då jag och pappa tog hojarna och satte av mot Farfar i Gamleby, mamma tog bilen.
110km och ca 3h senare var vi framme, en aning tröttare än vid starten men nöjda och glada att fikat stod på bordet:)
En dusch, några koppar kaffe och många bullar och kakor senare hade jag återtagit energibalansen i kroppen och mådde ännu bättre.

Efter den stadiga fikan uppehöll vi oss med prat om allt från hjulbyte på cykeln till igelkottungar och vips så hade flera timmar flugit förbi och det började kurra lite i magarna på oss.
Så farfar bjöd oss på restaurang, nyöppnad sådan, och vilken restauran sen. Det var bland det godaste jag ätit det det här året! Kalventrecote och filodegsinbakad potatisgratäng med konjak och dragonsås, fullträff!

Dit lär jag gå fler gånger!

Backträning, Dalarna +ANNAT

Knappa 15 grader visade termometern igår när jag gjorde mig redo för träning uppe i Sälen. Regnet hängde i luften så för första gången på länge åkte benvärmarna på och hot-pack:en drogs ovanpå vindvästen.
Jag tog vägen förbi Sälenfjällen, bort mot Stöten, snuddade vid Norge och sen tillbaka mot Sälens by. Det kan ha varit den längsta uppvärmning jag gjort någonsin under ett intervallpass, 70km innan jag ens börjat trycka på.
Men målet med dagen var det som väntade efter Sälens by, backen upp från Dalälven till Högfjällshotellet, en nätt lite klättring med sina 400 höjdmeter som skall klättras på drygt 9km.
Uppvärmningen hade gjort sitt och både jacka och väst var nu förpassade till ryggfickorna när jag drog igång första vändan uppför.
Det kändes precis sådär skönt jobbigt som jag hoppats och jag pinnade på bra första delen av backen, efter ca 4km planar det ut lite och jag gasade på in i sista delen. Här kom regnet...

Regnet tilltog hela vägen upp och efter avslutad intervall åkte jackan snabbt på för att susa ner mot Sälen igen. Väl nere var jag väl rätt så kall och stel, och smått orutinerat kickade jag igång nästa intervall direkt. Såhär med facit i hand hade det nog varit bättre att rulla en stund och värma upp kroppen lite igen, men men, gjort är gjort. Den här gången gick det trögt upp och jag fick kämpa hårt första halvan, det var också där jag tappade tid mot tidigare försöket. Totaltiden för andra intervallen blev 2min långsammare än första, men andra halvan gick några sekunder snabbare.
Sammanfattningsvis ett bra träningspass, riktigt kul med så många höjdmeter på kort sträcka! Att det regnade gjorde ingenting:)

Idag tog vi oss hem från vårt "mini-träningsläger". Första milen tog vi oss fram på olika sätt, pappa körde cykelvasaspåret till Mora, jag och mamma tog vägen, hon i bilen och jag på cykeln.
Idag skulle jag bara ta det lugnt och inte göra några större kraftansträngningar, extra skönt då att det var lite lätt medvind i stort sett hela vägen. Framme i Mora drog jag på en fulskarv och körde 1km fram och tillbaka för att distansmätaren skulle ticka upp till tresiffrigt antal km, lite löjligt men vad gör det:)
Under tiden jag cyklade slog det mig hur fint det verkligen är i Dalarna. Om det inte vore för att det, tyvärr, är så långt bort från det mesta hade jag lätt kunnat bo där.
En lösning vore ju om alla cyklister flyttade upp dit och att alla tävlingar sedan arrangerades där, snacka om ideala förhållanden! Bättre förutsättningar får man nog leta efter.

När jag inte tänkte på hur fint det var runtomkring mig åkte jag och nynnade på sången från tv-serien Bert, den som går "Sven, Sven, Sven är vår vän..."
Alla har väl sitt sätt för att tiden skall gå när man cyklar längre sträckor, jag brukar allt som oftast nynna på sånger eller berätta skämt för mig själv. Om ni bara visste hur många gånger jag fått mig själv att skratta :D

Nu är det sent och jag ska sova, vilodag imorgon!
God natt!