Knappa 15 grader visade termometern igår när jag gjorde mig redo för träning uppe i Sälen. Regnet hängde i luften så för första gången på länge åkte benvärmarna på och hot-pack:en drogs ovanpå vindvästen.
Jag tog vägen förbi Sälenfjällen, bort mot Stöten, snuddade vid Norge och sen tillbaka mot Sälens by. Det kan ha varit den längsta uppvärmning jag gjort någonsin under ett intervallpass, 70km innan jag ens börjat trycka på.
Men målet med dagen var det som väntade efter Sälens by, backen upp från Dalälven till Högfjällshotellet, en nätt lite klättring med sina 400 höjdmeter som skall klättras på drygt 9km.
Uppvärmningen hade gjort sitt och både jacka och väst var nu förpassade till ryggfickorna när jag drog igång första vändan uppför.
Det kändes precis sådär skönt jobbigt som jag hoppats och jag pinnade på bra första delen av backen, efter ca 4km planar det ut lite och jag gasade på in i sista delen. Här kom regnet...
Regnet tilltog hela vägen upp och efter avslutad intervall åkte jackan snabbt på för att susa ner mot Sälen igen. Väl nere var jag väl rätt så kall och stel, och smått orutinerat kickade jag igång nästa intervall direkt. Såhär med facit i hand hade det nog varit bättre att rulla en stund och värma upp kroppen lite igen, men men, gjort är gjort. Den här gången gick det trögt upp och jag fick kämpa hårt första halvan, det var också där jag tappade tid mot tidigare försöket. Totaltiden för andra intervallen blev 2min långsammare än första, men andra halvan gick några sekunder snabbare.
Sammanfattningsvis ett bra träningspass, riktigt kul med så många höjdmeter på kort sträcka! Att det regnade gjorde ingenting:)
Idag tog vi oss hem från vårt "mini-träningsläger". Första milen tog vi oss fram på olika sätt, pappa körde cykelvasaspåret till Mora, jag och mamma tog vägen, hon i bilen och jag på cykeln.
Idag skulle jag bara ta det lugnt och inte göra några större kraftansträngningar, extra skönt då att det var lite lätt medvind i stort sett hela vägen. Framme i Mora drog jag på en fulskarv och körde 1km fram och tillbaka för att distansmätaren skulle ticka upp till tresiffrigt antal km, lite löjligt men vad gör det:)
Under tiden jag cyklade slog det mig hur fint det verkligen är i Dalarna. Om det inte vore för att det, tyvärr, är så långt bort från det mesta hade jag lätt kunnat bo där.
En lösning vore ju om alla cyklister flyttade upp dit och att alla tävlingar sedan arrangerades där, snacka om ideala förhållanden! Bättre förutsättningar får man nog leta efter.
När jag inte tänkte på hur fint det var runtomkring mig åkte jag och nynnade på sången från tv-serien Bert, den som går "Sven, Sven, Sven är vår vän..."
Alla har väl sitt sätt för att tiden skall gå när man cyklar längre sträckor, jag brukar allt som oftast nynna på sånger eller berätta skämt för mig själv. Om ni bara visste hur många gånger jag fått mig själv att skratta :D
Nu är det sent och jag ska sova, vilodag imorgon!
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar