Termometern visade -12,6 imorse vid frukost men idag hade jag bestämt mig, jag skulle trotsa väder och vind och försöka mig på ett distanspass. Och vilket pass det blev!
Det började inget vidare, då det kändes som att ansiktet skulle frysa ihop i motvinden, men det tog inte lång stund innan jag vant mig vid det. Då kom nästa bakslag, hörlurarna pajade efter en halvtimme. De började glappa och fungerade bara sporadiskt så jag kopplade ur helt.
Ytterligare en halvtimme senare tog batterierna slut till skosulorna så de sista fyra timmarna kördes med rät så kalla fötter! Ingen höjdare precis!
Men sen vände det!
Svängde av stora vägen och motvinden blev sidvind/medvind, nästan ingen trafik och bäst av allt, solen lyste som aldrig förr. Så fortsatte det nästan hela vägen hem, stundtals riktigt njutbart!
Nu har jag hunnit äta lite, svept en espresso och börjar återta formen av människa igen. Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar