Racerapport och bilder från Kolmårdsbiken

Nu har jag vilat lite och med hjälp av en kopp kaffe piggnat till för att kunna leverera den tidigare utlovade tävlingsrapporten.

Vädret visade sig idag från sin absolut bästa tänkbara sida för årstiden och vi anlände till ett soldränkt tävlingscentrum imorse.
Jag genomförde de gamla vanliga rutinmässiga momenten så som att hämta ut nummerlappar, byta om till cykelkläder och fixa med flaskor, inga konstigheter.

Tack vare tidigare meriter och resultat i Kolmårdsbiken var jag seedad och fick starta i första startled.
När starten väl gick kom jag iväg bra första metrarna innan Stefan Carlsson som stod till vänster om mig blev trängd från sin vänstersida vilket resulterade i att jag också blev trängd och sladdade till lite och blev nästan stillastående. Lyckligtvis uppstod inga vurpor utan jag kunde cykla vidare.
Min plan för dagen var att om jag kände att jag var med försöka ta spurtpriset efter 5km. Men jag fick aldrig riktigt rätt position och kände ganska snart att det inte var värt att tokköra bara för att chansa på ett spurtpris.
Istället hängde jag bara med som en i mängden tills dess att det närmade sig första skogspartiet, då avancerade jag så gott det gick för att få en bra placering på stigen.
Därefter var fältet splittrat och jag åkte aldrig tillsammans med fler än två personer åt gången under resten av loppet.
Jag körde ett tag ihop med Erik Karlsson innan han gled ifrån och försvann redan på första loopen. Istället hängde jag ihop med Martin Drotz ända till det var ca 15km kvar då jag höjde farten och lämnade honom bakom mig.
Bara några minuter senare skymtar jag ryggen på Erik som jag nu ställde in mig på att köra ikapp. Jag var full av självförtroende och jag var helt säker på att bara jag kom ikapp i tid skulle jag kunna köra ifrån honom i någon av alla uppförsbackar som återstod.
Jag kom ikapp och inväntade ett bra tillfälle att göra en fartökning och när jag märkte att Erik släppte mitt hjul drog jag på allt jag hade ända in i mål.
Jag passerade mållinjen som sjunde man efter att även ha passerat Oscar Byhlinder under de sista kilometerna då han hade problem med cykeln.

Jag är helt klart nöjd med min insats. Det känns som att jag spenderade mina krafter på ett bra sätt och hade fram till de sista kilometrerna hela tiden mer att ge. Det bådar gott inför framtiden!


Snygga skoskydd är numera hur inne som helst!

Ni ser ju själva hur bra det gick i starten...






Lite sliten blir man ju:)