Mariehovsbacken...
Alla som någon gång varit där vet vad jag pratar om. Och ni som inte vet, det är en asfaltsbacke som är rejält brant och man måste ta i rätt hårt för att inte bli stillastående. Från där jag brukar starta mina intervaller och upp till toppen tar det beroende på dagsform ca 85 sekunder.
Åkte dit med inställningen att köra ca sex ggr och sedan köra en annan backe också. Men, efter fem genomförda backar rullade jag lugnt några minuter och tänkte att det inte finns någon anledning att fega, så jag bestämde mig för att plåga mig upp fem gånger till.
Sagt och gjort, jag köttade vidare i backen och blev allt tröttare för varje gång som gick men tänkte inte ge mig. Jag skulle bara upp tio gånger.
Sista gången gav jag allt och körde som aldrig förr, och väl uppe på toppen var jag nära att ramla av cykeln så jag var tvungen att stanna och pustade ut ett tag innan jag kunde rulla hemåt igen.
På väg hem kändes benen ungefär som kokt spegetti och i varje uppförsbacke bar det emot att ställa sig upp. En jobbig men samtidigt skön känsla, då vet man att man lever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar